Teckningskol görs oftast av lind. Träslaget lind är gulvitt, utan skillnad mellan splint- och kärnved. Virket är relativt lätt och mjukt, med liten tendens till formförändring och sprickbildning vid fuktförändringar, och lämpar sig därför speciellt till snickeri och skulptur. Många medeltida kyrkoskulpturer, liksom regalskeppet Vasas skulpturer, är utförda i lind.
|
Ritkolets: ursprung kommer från stenåldern då människorna upptäckte att man kunde rita svarta streck med bränt trä som hade blivit förkolnat, det var mycket senare under renässansen som ritkolet utvecklades bland konstnärer, man började göra pennliknade saker av kolet och använde det för att göra konstverk med.
|
Kolteckning: kräver ett papper med gräng, det vill säga en pappersyta som river av kolet när man för det över papperet. Det avrivna kolet fäster oftast dåligt mot papperet och måste därför fixeras med ett tunt lager lack för att inte lossna. Detta lack brukar kallas fixativ och sprejas med en fixerspruta över teckningens bak- eller framsida.
|
|
|
|